Andra skulpturala konstverk, av min hand, är exempelvis Kulturspillror i sandgjutet stengods (för vägverket i Göteborg), en stor keramisk målning inmurad i en vägg i Äran på Lindholmens utbildningscentrum, Vassen i porslin är placerad på regionsjukhuset i Skövde, en äppelskulptur på Karolinska sjukhuset, ett par hästhuvuden, skulpterade i stengodslera, finns på IHM business school i Göteborg, tre vilda djur, utförda i järnplåt, går för närvarande på grönbete i Spendrup bryggeriers härliga park…etcetera.

För många år sedan, när jag gjorde en utställning på Röhsska museet i Göteborg i samband med att min Quattroservis presenterades (den som jag formgav för Rörstrand) bjöd vi på vernissagen på en medeltida måltid. Som dessert serverades gröt. Himmelskt god, lagad på bovete, nötter, torkade fruktor, örter och kokad med massor av grädde. Var och en uppmanades att ta med sig en sin favoritgrötsked. 350 skedar fick jag studera under vernissagen. En fantastisk skedparad av de mest olika skedar. Olika i form, material och känsla i handen. Lång tid har gått sedan dess, men skedarna finns kvar i mitt minne. Och tanken om hur olika vår gröt måste ha smakat för skedägarna själva.

Tillsammans med Åsa Öström, docent i måltidskunskap vid Örebro universitet, Grythytte akademi och Dag Stranneby, professor i teknik vid samma universitet, Campus Alfred Nobel och jag har sedan ett par år ett forskningsprojekt som går ut på att utforska måltidens ting ur sensorik- , teknik- och designaspekter. Vi har börjat med ett av de första måltidsting vi möter i livet, med lång historisk bakgrund. Vi har börjat med skeden.

Intressant är att se hur naturens former påverkar människans formgivning och språkbruk.

All sorts bränd lera kallar vi idag keramik.

Handens arbete och tankens kraft har successiv utvecklat de lågteknologiska hantverksföremålen i keramik till veritabla high-tech-produkter. Vad sägs om polariseringen mellan det hornformade dryckeskärlet från Jordan, daterat till omkring år 3400 år f.Kr. och noskonen till dagens rymdraket? Olika sorters lera, olika tekniker, olika bränntemperaturer, olika användningsområden, men likafullt är båda föremålen keramik och exemplen kan mångfaldigas.

Gustav III tallriken och Quattro är två liknande exempel ur min egen produktion. Gustav III tallriken har sitt ursprung i en förfrågan från Nationalmuseum om att göra en 1700-talstallrik på 1700-talsvis. 1972 presenterades den i samband med en Gustav III utställning på museet. Och än idag gör jag den på samma lågteknologiskt arbets- och tidskrävande sätt, till mångas glädje och uppskattning.

Quattro tallriken kom till efter omfattande research och formexperimenterande efter en förfrågan från Rörstrands porslinsfabriker om att jag skulle utveckla en tallrik för den allra senaste tekniken för framställning av tallrikar i fältspatporslin. Tallriks-high-tech med andra ord. Quattro blev resultatet och det blev mycket mer än bara tallrikar. Så småningom en hel servis.

Idag när Rörstrand inte längre har någon produktion i Sverige tillverkas inte längre några Quattro-produkter i porslin. Dock arbetar jag på att få igång en ny generation Quattro-porslin om än tillverkad på ett något mer lågteknologiskt sätt.

Quattro är älskad och saknad. Ständiga förfrågningar om var det går att få tag i Quattro är uppmuntrande. Alla glada tillrop tar jag tacksamt emot och ser fram emot att inom en inte allför avlägsen framtid kunna förse alla supportrar med en yngre Quattro-generation. Maila gärna in ert intresse!

Sedan september 2008 finns mina vilda djur utanför Spendrups entré i Vårby.

Många olika goda pedagoger i teckning, måleri av olika slag, skulptur, keramik och glas, liksom i form- och färglära bidrog till detta och därmed till att skapa en ständig experimentlusta och nyfikenhet. Varseblivningsförmågan, själva uttrycket och hur vi kommunicerar visuellt var det väsentliga att öva, vilket självklart innebar krav på materialkunnande av olika slag. Både ur materiell och immateriell synvinkel. En keramisk glasyr, t.ex. kan avläsas såväl ur kemiska som poetiska aspekter. Och keramiska glasyrer har varit och är ett arbetsfält som alltid intresserat mig. ”För att bevisa att man är en god keramiker är det nödvändigt att visa att man kan göra en bra celadonglasyr”. Det är något som redan de gamla kineserna ansåg och som är giltigt än idag. Det handlar om att hitta den komplexa balansen mellan uttryckets rätlinjiga och kaotiska innehåll, vilket är något som särskilt tydligt kan avläsas i keramiska glasyrer.

Keramik och måltid hör ihop och måltiden står ofta i centrum för mina arbeten. Under snart femton år har jag arbetat på Restauranghögskolan i Grythyttan, vid sidan av den egna verksamheten. Med bland annat ansvar för kreativ matlagning, kreativ hotellmiljö. Örebro universitets forskningsprofil, Sinnena, Konsten och Vetenskapen är ett forskningsprojekt som pågått under sju år. Ett sinne har varje år stått i fokus för föreläsningar av olika forskare. Där har jag föreläst och skapat forskningsmåltider, med det aktuella sinnet som tema, tillsammans med Jesper Johansson. Jag har också tidigare varit prefekt vid och ansvarig för institutionen för Grafisk Design och Illustration vid Konstfackskolan i Stockholm.

I ateljén i Värtahamnen arbetar jag tillsammans med sonen Joel Wåreus, fotograf. Vi har fåt det stora ansvaret att förvalta en kulturbyggnad som vi just nu reparerar för fullt. Läckande tak, rostiga rör och mycket annat är del av vår vardag tillsammans med våra övriga arbetsuppgifter. Här vill vi skapa en kulturell mötesplats.